Ibland tappar jag bort mig. Inte ofta men det har jag gjort, många gånger. Jag går vilse i något av de många försöka att hitta mig själv. Jag blir rädd för att misslyckas, att säga och göra fel. Att inte bli sedd på det sätt jag vill, att framstå som någon annan jag inte är. Då tappar jag bort mig på vägen, den väg jag kanske inte riktigt vet vart den leder till. Men jag tycker inte att det gör något, för precis på det sätt jag tappar bort mig själv i ett moln av känslor finner jag mig själv till slut.